verb ~de ~t
ting·ar●i förväg försäkra sig om
ngn vara, tjänst e.d.
NollJFRcohyponymbeställa 1
tinga städhjälptinga rum på hotellethon hade tingat det första exemplaret av bokentinga ngn/ngtsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. þinga ’hålla ting; betinga; beställa’; till ting
Subst.:vbid1-362758tingande