substantiv ~en ~ar
tinn·ing·en●det plana partiet på vardera sidan av pannan
där benet är särsk. tunt
anat.håret var grått vid tinningarnablodet bultade i tinningarnade grå tinningarnas charmsecharm
sedan ca 1420Legenden om Gregorius af Armenienfornsv. thynninger; jfr isl. þunnvangi med samma betydelse, trol. till þunnr ’tunn’ och vangi ’kind’