substantiv ~en ~ar
tipp·en1vanligen i sammansättn.
avsmalnande ände
av ngt
Nollnästippsvanstippsedan 1597gemens. germ. ord, besl. med tapp, 1topp; jfr nippertippa
2särskild plats för avstjälpning av oönskat material
som sopor m.m.
hyg.soptippden gamla bilen hamnade på tippensedan 1892till tippa 1
3lyftanordning för tippflak
trafik.sedan 1900