Svensk ordbok 2009, webbversion

ti`ra verb ~de ~t tir·ar1fylla ut tirar med garn sjö.tirasedan 1836till tir 2titta vard.Nollnä­men tira, är det inte Oskar!tirasedan ca 1690sv. dial. tira ’plira; lysa matt’; besl. med sira; jfr blåtira, titta Subst.:vbid1-363022tirande, vbid2-363022tirning (till 1)