Svensk ordbok 2009, webbversion
ti`ra
verb ~de ~t
tir·ar1fylla ut tirar med garn
sjö.tirasedan 1836till tir
2titta
vard.Nollnämen tira, är det inte Oskar!tirasedan ca 1690sv. dial. tira ’plira; lysa matt’; besl. med sira; jfr blåtira, titta
Subst.:vbid1-363022tirande,
vbid2-363022tirning (till 1)