Svensk ordbok 2009, webbversion

tira´d substantiv ~en ~er tir·ad·en(mång­ordigt) yttrande utan viktigare inne­håll men ofta själv­klart el. förut­sägbart komm.moderns vanliga tirad om hur tacksam han borde varaen tirad (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1775av fra. tirade med samma betydelse, av ita. tirata, till tirare ’dra’; jfr attiralj, retirera