Svensk ordbok 2009, webbversion

titt`a verb ~de ~t titt·ar1an­vända syn­sinnet vanligen för att upp­fatta ngt speciellt efter med­veten in­riktning av ögonen NollJFRcohyponymblickacohyponymse 2cohyponymkika titta, ett lejon!titta i skylt­fönstertitta ut genom fönstrettitta i bokentitta på tvde satt och tittade på fotografier○i nekande ut­tryck ibl. med bi­betydelse av att ignorera ngn/ngthan var sur och tittade inte ens åt henne○ibl. med stark bi­betydelse av under­sökningibl. med partikel, särsk.i­genom titta i­genom dokumentenpolisen ville titta lite närmare på hans före­havandende skulle åka och titta på en begagnad bil○äv. bildligt, särsk. i fråga om tidsförhållandentitta bak­åt i tidentitta (på ngn/ngt), titta (i ngt), titta (efter ngn/ngt) (ngnstans)titta i månen efter ngtsemåne titta snett på ngn/ngtse1sned titta stort på ngnse1stor 1 titta under luggse1lugg 1 sedan 1603jfr da. titte med samma betydelse; urspr. barnspråksord av ljud­symbolisk karaktär 2med partikel e.d., särsk.in, upp, över komma på kortare besök efter förflyttning i viss riktning som an­ges av partikeln vard.Nolltitta upp en stund i kväll!om vi skulle titta in till henne när vi än­då är härtitta in/upp/över (till ngn)sedan 1658Subst.:vbid1-363114tittande (till 1); 1titt (till 1)