substantiv ~n tjäror
tjär·an●en svart, tjockflytande vätska som framställs ur stenkol eller trä
och används som konserverande bestrykningsmedel, som bränsle m.m.
byggn.tekn.ämne.tjärdoftstenkolstjäraträtjärabränna tjäraen tunna tjärasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. tiära; gemens. germ. ord, urspr. bildat till 1trä
2tjä`ra
verb ~de ~t
tjär·ar●bestryka med tjära
byggn.tekn.tjära båtentjära taket○ibl. äv.med partikelnner
råka få tjära på
hon hade tjärat ner den nya klänningentjära ngt, tjära ner ngn/ngtsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. tiära; till 1tjära
Subst.:vbid1-364057tjärande,
vbid2-364057tjärning
Kära barn, vad du har tjärat ner dig!Mening i äldre rättstavningsläror, konstruerad för att illustrera tj-ljudets stavningar