Svensk ordbok 2009, webbversion

tjä´rn substantiv ~en ~ar tjärn·enliten (skogs)sjö geogr.JFRcohyponym1damm 2cohyponymgöl en mörk tjärnsedan 1313 (i ort­namn)intyg utfärdat av biskop Brynolf i Skara om gränsdragning (Svenskt Diplomatarium)fornsv. tiärn; nord. ord, ev. urspr. ’blick; öga’