Svensk ordbok 2009, webbversion

tjock [çåk´] adjektiv ~t 1som har stor ut­sträckning i en riktning som är vinkel­rät mot längd (eller höjd) och bredd vanligen om massivt före­mål (el. massiv del av före­mål) admin.form.utstr.MOTSATSantonymtunn 1antonymsmal 2 JFRcohyponym1djup 2cohyponymgrov 1 en tjock muren tjock madrassen tjock tröjaen tjock bokett tjockt snö­täcke○äv. om mer el. mindre runda före­målsom har kraftigt till­tagen genom­skärning ekens tjocka stamhennes mage började bli tjock nu i sjätte månaden○äv. neutralt dimensionsangivandesom har viss an­given tjocklek muren var nästan en meter tjock○spec. om personhan blev tjock och o­rörlig på äldre dagarha tjock hudsehud sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. þiukker, thiokker; gemens. germ. ord av o­visst urspr. 2som gör ett kompakt och svår­genomträngligt in­tryck spec. om ngt som växer tätt admin.form.MOTSATSantonymtunn 2 det tjocka gräsethennes tjocka härliga hår○spec. äv. om luft och före­teelser i sam­band med denluften var tjock av cigarröktjock dimma○spec. äv. om vätskatrög­flytande tjockoljatjock gräddeen tjock sås○äv. om hals, röst e.d. som på­verkas av att luftpassagen inte är helt fri (och om person, med tanke på detta)halsen kändes fort­farande tjock efter förkylningenrösten var tjock av gråthan var tjock i halsen○äv. bildligt, i ut­tryck som an­ger stor mängd av ngtdet var tjockt med folk i stanhan har tjockt med pengar(hela) tjocka släktense1släkt sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser