substantiv tjudret, plur. ~, best. plur. tjudren
tjudr·et●rep eller kedja som kreatur binds med
vid påle e.d.
jordbr.sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. tiuþer; gemens. germ. ord, trol. besl. med töm
Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv tjudret, plur. ~, best. plur. tjudren
tjudr·et●rep eller kedja som kreatur binds med
vid påle e.d.
jordbr.sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. tiuþer; gemens. germ. ord, trol. besl. med töm