Svensk ordbok 2009, webbversion

tju`sa verb ~de ~t tjus·ar●väcka känslor av lust­betonat intresse hos psykol.JFRcohyponymcharmeracohyponymfascineracohyponymdåra ett tjusande skåde­spelBrügges medeltidsstämning har all­tid tjusat konstnärer○spec. om att försöka väcka erotiskt intresseibl. med partikelntill ngt åld.han försökte tjusa (till) henne med en nattlig serenadtjusa (till) ngn (med ngt)sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. kiusa ’välja; förtrolla’; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. gu´stus ’smak’; jfr kora, valkyria Subst.:vbid1-363531tjusande, tjusning