Svensk ordbok 2009, webbversion

tju`sning substantiv ~en tjus·ning·en●förmåga att väcka lust­fyllt intresse och fascination hos person el. före­teelse psykol.JFRcohyponymbehag 3cohyponymelegans fartens tjusningresandets tjusninghasard­spelets tjusningdet är o­beräkneligheten som är tjusningen med henne○äv. med ton­vikt på upp­levelsenfinna tjusning i att cyklatjusningen (med ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1732