substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
tjut·et●starkt, genomträngande ljud i högt tonläge
från talorgan (vanligen som känsloyttring) el. annan ljudkälla
NollJFRcohyponym2gnycohyponymropcohyponymvrålcohyponymgnäll
glädjetjutilltjutge upp ett tjutvargarnas tjutsirenernas tjutvindens tjutmed ett tjut hoppade pojkarna i det iskalla vattnetsedan ca 1385Klosterläsningfornsv. þut, thiut; till tjuta