Svensk ordbok 2009, webbversion

toalett´ substantiv ~en ~er toal·ett·en1rum med sär­skilda an­ordningar för personlig hygien och ut­rättande av natur­behov vanligen med vatten­klosett, tvätt­ställ, spegel m.m. hyg.JFRcohyponymwccohyponymavträde 2cohyponymdass toalettbesökdamtoalettherrtoalettgå på toalettensitta på toalettenett hyggligt hotell­rum med egen toalett○äv. om (vatten)klosetttoalettstolspola toalettensedan 1712 i bet. ’toalett­bord med ut­rustning’, 1894 (i sammansättn.) i nuv. bet.av fra. toilette med samma betydelse, till toile ’linne(duk)’; av lat. te´la ’vävnad’ 2knappast plur.; i vissa ut­tryck skötsel av personlig hygien med upp­fräschning och tillsnyggning av ut­seende och klädsel om tvättning, sminkning, om­klädning o.d. hyg.kläd.morgontoalettgöra toaletthennes toalett före teater­premiärerna tog flera timmar i an­språksedan 17763(elegantare) klädsel särsk. om kvinnlig festklädsel, spec. afton­klänning o.d. mindre brukl.kläd.aftontoalettgalatoaletthon kom i stor toalett till premiärensedan 1830