Svensk ordbok 2009, webbversion

toffel [tåf´-] substantiv ~n tofflor äv. 1toffla1toffla [tåf`-]~n tofflor toffl·or●ofta plur. en lätt fot­beklädnad för inne­bruk ofta utan bak­kappa och med mjuk och tunn sula kläd.JFRcohyponym1sko 1 filttoffelhon hasade om­kring i tofflor och morgon­rock○äv. om mer stabil fot­beklädnad för kombinerat inne- och ute­brukträtofflor○ibl. äv. som kort­formtoffel­hjälte han är en toffelstå under toffelnvara helt under­ordnad sin hustrungt åld.sedan 1525Jönköpings stads tänkebokav lågty. tuffel med samma betydelse; av fra. pantoufle ’toffel’; idiomet stå under toffeln efter ty. unter dem Pantoffel stehen med samma betydelse, med tanke på toffeln som typiskt kvinnligt attribut