Svensk ordbok 2009, webbversion

to`kig adjektiv ~t tok·ig1som saknar grund­läggande själslig förmåga och allt­så inte är till­räknelig vard.admin.psykol.JFRcohyponymdåraktigcohyponymrubbadcohyponymstolligcohyponymtossigcohyponymgalen 1 han blev tokig och måste tas in på en vård­anstalt○ofta försvagatsom (ofta) beter sig dumt eller o­beräkneligt JFRcohyponymnarraktig Hoppa från fem meters höjd? Är du tokig?hans tokiga syster som kom i bad­dräkt till vigseln○äv.som känner sig mista själv­behärskningen efter ngn svår på­frestning man blev nästan tokig av o­väsendethan längtade sig tokig efter barnen○äv. om handling o.d., ibl. med upp­skattande inne­börden tokig idétokiga grillerhan roade sällskapet med tokiga upp­tågsedan 16172felaktig admin.JFRcohyponymbefängd de gick en tokig vägklockan gick tokigt (adv.)små­barnen bär sig tokigt åt när de äter (adv.)○i förbindelse med negation ofta som ut­tryck för reserverad upp­skattning(inte) dålig mid­dagen var inte så tokig10 000 å­skådare på matchen ― inte så tokigtsedan ca 17003med prep.i ytterligt förtjust i ngn el. ngt admin.psykol.barnen är tokiga i glasshon är tokig i små­barn○spec.mycket förälskad karltokighan är tokig i hennetokig i ngn/ngtsedan 1885