Svensk ordbok 2009, webbversion

tolere´ra verb ~de ~t toler·er·ar●tillåta och fördra före­komst av ngn före­teelse, ngt beteende e.d., vanligen av o­önskat slag komm.JFRcohyponymfördra läraren tolererade inget slarvde hade svårt att tolerera grannarnas o­vanorden religiösa minoriteten tolererades mot­villigt○äv. om annat än persondet ekonomiska läget tolererade inga ut­svävningar○spec. med.sesetolerans 3 hur hög strålnings­dos tolererar kroppen?tolerera ngn/ngt/SATSsedan 1629av lat. tolera´re ’bära; tåla’; besl. med tåla Subst.:vbid1-364437tolererande; tolerans