Svensk ordbok 2009, webbversion

tolka [tål`-] verb ~de ~t tolk·ar1ut­läsa och i ord ut­trycka (egentlig) inne­börd av ngt som är ut­tryckt i dunkla el. mång­tydiga ord el. på annat svår­begripligt sätt komm.SYN.synonymläsa in 2 JFRcohyponymexpliceracohyponymuttolkacohyponym2tyda 1 tolka Bibelnhur skulle de tolka hans gåt­fulla ord?det var svårt att tolka hennes leendeen huvud­uppgift för jurister är att tolka lagen○ofta med inne­börden an­givenhan tolkade deras tystnad som ett med­givande○äv. med avs. på egna upp­levelser e.d.ut­trycka i ord han kunde inte tolka sina känslor○äv. om att icke-språkligt ut­trycka inne­börden i ngtdirigenten tolkade symfonin rätt originellttolka ngt/SATS (som ngt), tolka ngt (SÄTT)sedan 17352(muntligt) över­sätta från ett språk till ett annat; särsk. när det sker i an­slutning till (det muntliga) fram­förandet på ursprungsspråket komm.språkvet.simultantolkaNN fick tolka den ryske gästens tal○äv. om att över­sätta ngn text vars inne­håll är mång­tydigt el. dunkelt, särsk. lyrik o.d.JFRcohyponymtolka 1 dikten är tolkad till svenska av NNtolka (ngt) (från ngt) (till ngt)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. tholka 3bli dragen på cykel, skidor eller släde efter motor­fordon el. häst; särsk. i militära samman­hang mil.trafik.tolka (efter ngt)sedan 1831av samiska tålko ’åka skidor efter ren’ Subst.:vbid1-364452tolkande, tolkning