Svensk ordbok 2009, webbversion

1tom´ adjektiv ~t ~ma tomm·are1som helt saknar på­tagligt och konkret inne­håll i form av före­mål, materia e.d.; om behållare e.d. som om­sluter viss rymd NollMOTSATSantonymfull 1 tomflaskatomlådahalvtomett tomt glastomma öl­burkarbrev­lådan var tomi tomma rymden○äv. ngt ut­vidgaten tom bänkgatorna låg tomma och öde○äv.som saknar sitt normala eller viktigaste inne­håll hennes plån­bok var tomskolan står tom på sommarentom (på ngt/ngra)börja med två tomma händersehand 1 tomma tunnor skramlar mestse1tunna sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. tomber ’tom; sysslo­lös’; av o­visst urspr. 2som saknar menings­fullt (intellektuellt) inne­håll admin.tomt pratdagarna kändes tomma när han var arbets­lös○spec.som inte kan producera menings­fulla tankar huvudet kändes tomthan var tom i huvudet efter allt rå­plugg○spec. äv.som saknar täckning i verkligheten tomt skrytett tomt löfte○äv. med bi­betydelse av saknad, längtan e.d.det kändes tomt efter den bort­gångne vännen○äv.uttrycks­lös hennes tomma blicktom (på ngt)på tom magesemage 1 tom i bollenseboll 1 tomma ordseord 1 sedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelser
2tom [tå´m] substantiv ~en ~er [tå´m-] tom·en●bok­band som ut­gör del av större verk bok.JFRcohyponymvolym 2 sedan 1697av fra. tome med samma betydelse; av grek. tom´os ’av­skuret stycke’; jfr anatomi