Svensk ordbok 2009, webbversion

tomte [tåm`-] substantiv ~n tomtar tomt·en1jul­tomte sag.spel.yrk.tomteluvatomtemasktomteskäggpappa klädde ut sig till tomtebarnen trodde inte på tomten längresedan 1872kort­form av tomtebisse m.fl.; bildn. till tomt 2ett väsen i nordisk folk­tro som troddes hålla till på bond­gårdar och där sörja för folkets trevnad och väl­gång psykol.sag.yrk.○äv. bildligt om små­pysslig och om­tänksam personi sammansättn. hustomte○ibl. äv. i klandrande ut­tryckvard.din tomte, har du klantat till det nu i­gen!ha tomtar på loftetvara dum eller tokigvard.​ jag tar inte så allvarligt på hans syn­punkt efter­som han verkar ha tomtar på loftet sedan 1781Snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken.Viktor Rydberg, Tomten (i Dikter, 1882)