substantiv ~n tonikor
ton·ik·an●grundtonen i en tonart
och därmed i en skala
musikJFRcohyponym2dominant 2cohyponymsubdominant
c är tonika i C-durskalan○äv. om treklangen på denna grundton (t.ex. c-e-g)sedan 1814av ita. tonica med samma betydelse; till 1ton