Svensk ordbok 2009, webbversion

to`nläge substantiv ~t ~n ton|­läg·et●ton­höjd musik○äv. bildligtsätt att tala eller skriva som ut­tryck för in­ställning, sinnes­stämning e.d. novellerna håller ett behagligt tonlägeförhandlingarna fördes i ett an­strängt tonlägedet höga tonläget i hans debatt­artikelsedan 1878