substantiv ~en
ton|vikt·en●(särskild) styrka vid uttalet av viss stavelse eller visst ord
komm.språkvet.JFRcohyponymtryckaccent
de flesta svenska ord har tonvikten på första stavelsen○ofta bildligt om särsk. inriktning av uppmärksamhetenJFRcohyponymbetoning 2cohyponymemfas
biologiläraren lade särskild tonvikt på miljöaspekternafritidsverksamhet med tonvikt på sporttonvikt (på/vid ngt)sedan 1787