Svensk ordbok 2009, webbversion

toppmöte [tåp`-] substantiv ~t ~n topp|­möt·etmöte mellan personer i högsta ställning ofta stats- el. regerings­chefer admin.pol.samh.de många toppmötena mellan USA:s och Sovjetunionens presidenteri sport­sammanhang äv. om möte (match e.d.) mellan två topp­lagtoppmötet i elit­serien slutade o­avgjortett toppmöte (med ngn/ngt), ett toppmöte (mellan ngra)sedan 1958