Svensk ordbok 2009, webbversion

toppmurkla [tåp`-] substantiv ~n toppmurklor topp|­murkl·antyp av murkla som har ägg- eller kägel­formig hatt med nätlikt förenade veck i form av höga och tunna åsar bot.kokk.rund toppmurkladen vanliga grå­bruna toppmurklansedan 1895