Svensk ordbok 2009, webbversion
topspin
[tåp´-äv.tåp`-]
substantiv,
ingen böjning
top|spin●rotation runt den egna axeln hos boll som rör sig genom luften, varvid bollens övre del rör sig extra snabbt i huvudfärdriktningen
en finess i bl.a. tennis
sport.SYN.synonymöverskruv
MOTSATSantonymunderskruv
bollen hade topspin och tog väldig fart när den hade studsat○äv. om motsvarande slaghans topspin är ett farligt vapensedan 1935av eng. topspin med samma betydelse, till top ’topp’ och spin ’snurra; spinna’