[tår`-]
adjektiv ~t
torft·ig●som är i sämsta laget och bara nätt och jämnt tillräcklig
vad gäller kvalitet, omfattning e.d.
admin.allmän värderingJFRcohyponymenkel 2cohyponymskralcohyponym2knapp
ett torftigt språkett torftigt rum på bottenvåningenmaten på förläggningen var torftigbokens innehåll var torftigttorftigt klädd (adv.)sedan ca 1800 i sin nuv. bet.jfr fornsv. thorftoger ’behövande; fattig’, till þorft ’behov’; jfr nödtorft, tarv