Svensk ordbok 2009, webbversion

torg [tår´j] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en torg·et●större öppen plats i sam­hälle, av­sedd för (mer till­fällig) handel och ibl. äv. för mötes­verksamhet m.m. handel.samh.torghandelfisktorggrönsakstorgsalutorgde köpte jord­gubbar på torgetdemonstranterna samlades på torget○ibl. om öppen plats där handelsverksamhet tidigare bedrevssärsk. i namnföra ngt till torgslåta ngt komma till ut­tryck och bli känt​ hon för gärna sina monarkistiska å­sikter till torgs på gator och torgsegata sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. torgh; trol. av fornry. torg ’marknads­plats’