Svensk ordbok 2009, webbversion

1torka [tår`ka] substantiv ~n tork·an●väder­lek som präglas av (allt­för) sparsam neder­börd meteorol.sommartorkaökentorkamänniskor på flykt undan torkanskörde­utfallet blev dåligt genom den lång­variga torkan○äv. bildligtvanligen i sammansättn. besvärande brist på ngt vard.karltorkanyhetstorka○äv. om allt­för stor saklighet, humor­löshet e.d.akademisk torka i fram­ställningensedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. thörka, torka; bildn. till 1torr
2torka [tår`ka] verb ~de ~t tork·ar1ofta med partikel, särsk.av, bort, upp, utan större betydelse­skillnad av­lägsna vätska från ngt, genom att låta den av­dunsta el. sugas upp e.d. hush.kokk.torka disktorka kläderna i solentorka upp på golvet med en trasahan torkade av sig efter regn­skuren○spec. med avs. på mat­vara, i konserverande syftevanligen perf. part. torkad frukttorkad svamp○äv. med avs. på vätskaofta med partikelnbort av­lägsna torka tårarnatorka (bort) svetten från pannan○äv. ut­vidgatofta med partikelnav av­lägsna ngt kladdigt eller smutsigt från torka av fötterna innan du går intorka köks­bordet efter mål­tiden○äv. med av­seende på smuts e.d.vanligen med ngn av partiklarnaav, bort av­lägsna torka bort dammettorka (av/bort/upp) ngt, torka (av) ngn, torka av/upp (ngnstans)sedan 1385Klosterläsningfornsv. þorka, thörka; till 1torr 2bli torrare genom att vätskeinnehåll e.d. av­dunstar bot.hush.psykol.självtorkatvätten har torkatfärgen torkar på två timmar○spec. om växtblomman torkade och vissnade○äv. bildligtsakna (intellektuell) stimulans och där­för inte ut­vecklas vard.sitta i en av­krok och torkatorkasedan mitten av 1300-taletGotlands-LagenSubst.:vbid1-365185torkande, vbid2-365185torkning