substantiv ~n äv. vard. tornväktarn, plur. ~, best. plur. tornväktarna
torn|väkt·ar·en●person med uppgift att tjänstgöra som natt- och brandvakt i ett kyrktorn i en stad
histor.samh.yrk.JFRcohyponymeldvakt
sedan 1464–65Stockholms stads skottebok 1460–1468fornsv. tornvaktare, tornväktare