2trä`da
verb trädde trätt, pres. träder
träd·er●ofta med partikel som betecknar riktning, särsk.in, tillbaka, ut
förflytta sig med tämligen långsamma (och ngt högtidliga) steg
vanligen vid passage av ngn gräns
ibl. ngt högt.Nollträda åt sidanträda ut på trappangreven trädde in i salen○ofta bildligttydligt visa sig
träda i dagen○spec. äv. i uttryck för upprättande av kontakt, inledande av verksamhet o.d.ofta med partikel, särsk.in, till
han trädde i konungens tjänsthon trädde i besittning av egendomenefter NN:s död fick yngre förmågor träda tillförhandlingarna strandade och medlarna fick träda införordningen träder i kraft vid årsskiftet○spec. äv. i uttryck för avslutande av verksamhet o.d.träda i bakgrundenvid 70 års ålder har man rätt att träda tillbakahan trädde ut ur partiet efter 45 år som medlemträda in/tillbaka/ut (ngnstans), träda emot ngn (ngnstans), träda (in) i ngt, träda till (ngt) (som ngn/ngt)sedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. trädha; av lågty. treden med samma betydelse; nära besl. med tråda; jfr uppträda m.fl.
Subst.:vbid1-369615trädande
Träd fram du Nattens Gud att Solens lågor dämpa, Bjud Stjärnan på din sky mot aftonrodnan kämpa.Carl Michael Bellman, Fredmans sånger (1791), nr 32
3trä`da
verb ~de el. trädde, ~t el. trätt
träd·ar●lägga eller låta ligga i träda
jordbr.träda (ngt)sedan ca 1750 i sin nuv. bet.jfr fornsv. trädha ’plöja’; till 4träda
Subst.:vbid1-369617trädande,
vbid2-369617trädning
4trä`da
substantiv ~n trädor
träd·an●åkermark som tillfälligt ligger obesådd
under en (del av en) säsong, för att möjliggöra senare intensivt utnyttjande
jordbr.○äv. om motsvarande tillståndåkern ligger i träda○äv. bildligthans pianospel låg i träda i flera årsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. träþe, trädha, urspr. ’mark som får beträdas’; nära besl. med tråda, 2träda