Svensk ordbok 2009, webbversion

trädgård [träg´ård] substantiv ~en ~ar träd|­gård·en●av­gränsat om­råde för (husbehovs)odling av prydnads­växter, grön­saker och (frukt)träd ofta i an­slutning till bostads­hus trädg.JFRcohyponympark 1 trädgårdsmöbelträdgårdsskötselkoloniträdgårdköksträdgården blomstrande trädgården prunkande trädgårdan­lägga en trädgården väl­skött trädgård med yppig grönskaen villa med stor trädgårdde satt i trädgården och drack kaffeslottet om­gavs av en geometriskt regel­bunden trädgård av fransk typ○äv. om liknande offentligt om­råde, ofta delvis för vetenskapligt syfteen botanisk trädgård○äv. om liknande an­läggning för kommersiellt syftevanligen i sammansättn. handelsträdgård○ibl. i ett ut­tryck för att av­skärma sig från världs­problemen o.d.den forne revolutionären ägnar sig nu­mera åt att odla sin trädgårdengelsk trädgårdtyp av o­regelbunden, konst­gjort vild träd­gård​ om­rådet runt internat­skolan planterades i form av en engelsk träd­gård fransk trädgårdtyp av strängt symmetrisk träd­gård med (ofta) vatten­konst, statyer och alléer​ herr­gården om­gärdas av en traditionell fransk träd­gård med geometriskt ordnade parterrer zoologisk trädgårddjur­park​ under 1800-talet grundades större zoologiska träd­gårdar i de flesta stor­städer i Europa sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. trägarþer ’(frukt)trädgård’; till träd och gård i bet. ’in­hägnad’