Svensk ordbok 2009, webbversion
träffa på
´
verb
träffade träffat
träff·ar
●
äv. fast sammansättn., se
påträffa
(tillfälligtvis) hitta
Noll
de träffade på flera nya växter under expeditionen
träffa på ngn/ngt
sedan ca 1765
Subst.:
vbid1-369829
påträffande