Svensk ordbok 2009, webbversion

trä`karl substantiv ~en ~ar trä|­karl·enspelare (i en kortspelsomgång) som efter av­slutad bud­givning lägger upp sina kort på bordet och där­efter inte del­tar i spelet särsk. i bridge spel.yrk.SYN.synonymbord 3 NN blev spel­förare och hans partner allt­så träkarläv. (som kort­form)träkarls­bridge sedan 1909till 1trä och karl, i bet. ’docka’