Svensk ordbok 2009, webbversion

trä`na verb ~de ~t trän·ar1metodiskt försöka förbättra sin färdighet i (ngt) genom sär­skilt an­passade övningar spec. i sport­sammanhang men äv. all­männare spel.sport.JFRcohyponymöva 1 träna löpningträna piano­spelträna ut­talhon tränar hårt in­för olympiadenhan tränar tre dagar i veckande tränade en stund på starka verb○ibl. med ton­vikt på resultatetmed partikel, särsk.bort, in, upp träna in en ny teknikträna bort felenträna upp sitt gehörträna (bort/in/upp ngt), träna (ngt), träna (på ngt/att+V)sedan 1870efter eng. train ’öva; släpa’; urspr. av lat. trah´ere ’dra’ 2metodiskt försöka förbättra färdigheten (i ngt) hos (ngn) genom sär­skilt an­passade övningar spel.sport.JFRcohyponymdresseracohyponymöva 2 han tränar ungdomar i tennis○äv. med avs. på kropps­del e.d.träna musklernaträna hjärnan i problem­lösningträna ngn/ngt (i ngt/att+V/SATS)sedan 1874Subst.:vbid1-370073tränande, träning