Svensk ordbok 2009, webbversion

träng`a verb trängde trängt, pres. tränger träng·er1ofta med partikel, t.ex.fram, in, upp, ut (mödosamt) förflytta sig fram­åt trots mot­stånd eller svårigheter om person el. ämne e.d.; ofta i fråga om passage av ngn gräns el. upp­nående av ngt mål Nollde trängde allt djupare in i djungelntrupperna trängde ända fram till huvud­stadenvattnet började tränga in i båten○äv. om icke-materiella före­teelser som kan upp­fattas som rörligaen strimma ljus trängde in i rummetinte ett ljud trängde över hennes läpparkylan trängde genom märg och bentränga (fram/upp/ut) (ngnstans), tränga in (i ngn/ngt)sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. þrängia ’tränga; trycka; tvinga’; gemens. germ. ord; bildn. till trång; jfr trängta 2ofta med partikel, t.ex.in, ner, undan, ut genom direkt kontakt verka på (ngn/ngt) med en kraft som (nästan) fram­tvingar förflyttning NollJFRcohyponymtrycka 1cohyponympressa 1 de trängde in honom i ett hörnde trängde undan hennehon lyckades tränga ner allt bagaget i väskanhan trängde in handen genom den smala öppningen○ibl. äv. i fråga om fysisk på­verkan utan kontaktden mötande bilen trängde honom av vägen○äv. med avs. på abstrakta före­teelserfå att träda i bak­grunden hon försökte tränga undan de irriterande tankarnaordet ”begabba” har nästan trängts ut ur svenskan○äv. med ton­vikt på de bekymmer som vållas av viss på­verkanfienden trängde dem från alla hållde ekonomiska problemen trängde honomtränga (in/ner/undan/ut) ngn/ngt (ngnstans)om det trängerom det är nöd­vändigt​ om det tränger kan du få låna pengar av mig sedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)3vara allt­för trång Nollskon trängdeträngasedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserSubst.:trängande, trängning