Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
träng·ning·en1det att tränga undan
ngn el. ngt, med el. utan direkt (kropps)kontakt
sport.den svenske löparen diskades för trängningdikeskörningen berodde på en ful trängningträngning (av ngn)sedan 18982omedelbart behov av att tömma tarmen eller urinblåsan
fysiol.sedan 1697