Svensk ordbok 2009, webbversion

träng`ning substantiv ~en ~ar träng·ning·en1det att tränga undan ngn el. ngt, med el. utan direkt (kropps)kontakt sport.den svenske löparen diskades för trängningdikes­körningen berodde på en ful trängningträngning (av ngn)sedan 18982o­medelbart behov av att tömma tarmen eller urin­blåsan fysiol.sedan 1697