Svensk ordbok 2009, webbversion

träng`ta verb ~de ~t trängt·ar●ivrigt längta ngt högt.komm.folket trängtade efter frihet○spec. i ett (mest religiöst) ut­tryckhans själ längtade och trängtade efter Gud○äv. bildligtjorden trängtade efter regnträngta (efter ngn/ngt/att+V/SATS), trängta till ngtsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. thränkta; bildat till tränga Subst.:vbid1-370123trängtande; trängtan Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.Bibeln (1917 års övers.), Psaltaren 42:2