Svensk ordbok 2009, webbversion

tråck`la verb ~de ~t tråckl·ar●ibl. med partikel, särsk.fast, ihop sy (till­fälligt) med långa stygn handarb.JFRcohyponym3nästa hon tråcklade fast en spets vid blusen○äv. bildligt om att syssla med ngt (svår­överskådligt) på ett föga ändamåls­enligt sättlaget tråcklar för mycket ― det blir ingen udd på an­fallen○ofta med ton­vikt på resultatetmed partikelni­hop (med svårighet) få till stånd stats­ministern måste tråckla i­hop en ny regeringtråckla (fast/ihop ngt)sedan 1755av lågty. trakeln med samma betydelse; av o­visst urspr. Subst.:vbid1-369329tråcklande, vbid2-369329tråckling