Svensk ordbok 2009, webbversion

trå`kig adjektiv ~t tråk·ig●som inte förmår väcka ngn glädje eller ngt intresse på grund av en­formighet, lång­dragenhet e.d.; om person, före­mål el. abstrakt före­teelse admin.psykol.SYN.synonymtrist 1 MOTSATSantonymrolig långtråkigen tråkig gata nära industri­områdeten tråkig filmlektionen var så tråkig att alla somnadeen politiker som an­ses torr och tråkig○ibl. som en sorts förskönande om­skrivningsorglig, beklaglig JFRcohyponymledsam det har hänt något tråkigt ― NN har fått föras till sjuk­husden tråkiga historien med fusket○äv. i artighets­fraserdet var hemskt tråkigt att du inte kunde komma○äv. som all­mänt negativt om­döme om personsom beter sig på ett mindre önsk­värt sätt barnen var tråkiga mot ny­komlingenvar inte tråkig nu utan följ medtråkig (för ngn) (att+V)sedan 1781till sv. dial. tråka, se tråka