Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
trån·ar●ofta pres. part.
känna stark och tärande längtan
psykol.SYN.synonymsmäkta
flickorna tittade trånande efter de stiliga kadetternatråna (efter ngn/ngt/att+V)sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. þrana; bildn. till trå
Subst.:vbid1-369501trånande;
trånad