Svensk ordbok 2009, webbversion

trå`na verb ~de ~t trån·arofta pres. part. känna stark och tärande längtan psykol.SYN.synonymsmäkta flickorna tittade trånande efter de stiliga kadetternatråna (efter ngn/ngt/att+V)sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. þrana; bildn. till trå Subst.:vbid1-369501trånande; trånad