Svensk ordbok 2009, webbversion

trång adjektiv ~t, komp. trängre [träŋ´-] äv. ~are, superl. trängst äv. ~ast träng·re1som inne­sluter ett ut­rymme som är i minsta laget för att ngn/ngt (ofta person, kropps­del e.d.) bekvämt ska få plats admin.psykol.MOTSATSantonymrymlig JFRcohyponymsnäv 1 trångboddtrånga gränderen trång lägenheten trång garderobskorna var för trångaskjortan var trång i halsendet var trångt på dans­golvet○äv. med konstruktionsväxlingdet var trångt om plats vid bordet○äv. bildligt, spec. i ut­tryck för besvärlig situation, o­tillräcklig till­gång på ngt o.d.han har trångt om pengarde sitter så trångt att de inte kan betala räkningarna (adv.)kulturen sitter trångt i besparingstider (adv.)○spec. äv. i ut­tryck för dålig över­blick, in­skränkthet o.d.ha trånga vyer○äv. om person e.d., med tanke på dettao­begåvad, in­skränkt vard.han är trång i huvudetkan du inte få in det i din trånga skalle?trång (för ngn) (att+V), trång (om ngt)i trängre meningsemening 2 trångt om salighetensesalighet sedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. þranger; besl. med tränga; jfr nageltrång, trångmål 2endast komp. och (ngn gång) superl. som ut­görs av (ett få­tal) personer med mycket nära (släkt- eller vänskaps)relationer admin.han kallades ”Lillen” i den trängre vän­kretsenhemligheten stannade in­om den trängre familje­kretsensedan 1774