Svensk ordbok 2009, webbversion

trång`mål substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en trång|­mål·et(plötsligt upp­kommen) svår situation NollJFRcohyponym1knipa 1cohyponymdilemma råka i trångmålbefinna sig i trångmålvara i trångmålsedan slutet av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. thranga mal; till trång och mål 6