Svensk ordbok 2009, webbversion
trång`mål
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
trång|mål·et●(plötsligt uppkommen) svår situation
NollJFRcohyponym1knipa 1cohyponymdilemma
råka i trångmålbefinna sig i trångmålvara i trångmålsedan slutet av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. thranga mal; till trång och mål 6