Svensk ordbok 2009, webbversion
trak
`
tan
substantiv
,
ingen
böjning
,
n-genus
trakt·an
●
särsk. i ett par samordnade konstr.
ivrig strävan
att uppnå ngt
ngt åld.
Noll
all hans diktan och traktan
traktan efter ära
traktan (efter ngt/att+V)
sedan 1616
till
trakta