Svensk ordbok 2009, webbversion

trakta´t substantiv ~en el. ~et, plur. ~er el. ~, best. plur. ~erna el. ~en trakt·at·en1skriftlig överens­kommelse mellan stater vanligen rörande ngn fråga med folk­rättslig an­knytning bok.samh.JFRcohyponymfördrag 1cohyponymkonvention 2cohyponympakt allianstraktatfredstraktathandelstraktatvänskapstraktatsluta en traktatbryta en traktaten traktat (med ngn/ngt) (om ngt/SATS), en traktat (mellan ngra) (om ngt/SATS)sedan 1528av lat. tracta´tus ’behandling; av­handling’; till traktera 2av­handling särsk. över ngt filosofiskt el. moraliskt ämne Nollen filosofisk traktatVoltaires traktat om toleransen○spec.upp­bygglig (religiös) små­skrift en traktat (om/över ngt)sedan 1529