Svensk ordbok 2009, webbversion

1trall substantiv ~en ~ar trall·en1enkel, glad melodi vanligen utan ord musikJFRcohyponym1visa en glad trallsjunga en liten trallsedan 1716till 2tralla 2i vissa ut­tryck in­vant sätt att gå till­väga eller bete sig ofta med bi­betydelse av slentrian Nollsamma gamla trallgå på i den vanliga trallenhon föll snart in i deras trallsedan ca 1720
2trall substantiv ~en äv. ~et, plur. ~ar äv. ~ trall·en●lös spjälbotten på golv som skyddar mot direkt kontakt med vatten anv. på far­tyg, i tvätt­rum och i an­dra våta ut­rymmen byggn.tekn.trätrall○äv. om liknande an­ordning som golv på ute­plats i träd­gård o.d.sedan 1741av lågty. trallie ’galler’