substantiv ~n trallor
trall·an●liten, låg vagn för transport på (järnvägs)spår
trafik.JFRcohyponymdressin
○äv. om liknande vagn som inte är spårbundensedan 1891efter eng. trolley med samma betydelse, till troll ’rulla’
2trall`a
verb ~de ~t
trall·ar●sjunga (en glad melodi) utan riktiga ord
som ersätts med ljudföljder av typen ”tralala”
musikJFRcohyponymgnola
tralla med i refrängen om ni har glömt orden!tralla (ngt)sedan 1660till tralala
Subst.:vbid1-366489trallande
Där gingo tre jäntor i solen på vägen vid Lindane Le, de svängde, de svepte med kjolen, de trallade, alla de tre.Gustaf Fröding, Tre trallande jäntor (i Nya dikter, 1894)