Svensk ordbok 2009, webbversion

1tram`pa substantiv ~n trampor tramp·an●fot­platta som sätts i rörelse när den ut­sätts för tryck och var­ifrån kraften leds vidare till ngn drivande an­ordning tekn.SYN.synonympedal cykelns trampororgelns tramporsedan 1654till 2trampa
2tram`pa verb ~de ~t tramp·ar1ofta med prep.på sätta ner foten mot (mark eller golv) som led i förflyttning; ibl. med bi­betydelse av hänsyns­lös fram­fart e.d. komm.JFRcohyponymklampa 1 trampa snetttrampa stadens gatorde stigar där han hade trampat som barnsoldaterna trampade fram över fälten○äv.ofta med partikelnner (tungt) sätta ner foten på ngt som ligger på ett under­lag; ibl. med an­givande av skadlig följd han råkade trampa på hennes fothon råkade trampa hunden på svansenfolk­massan trampade ner ett litet barn○äv. med tanke på tilljämnande effekt (av­siktlig el. o­avsiktlig)trampa snöväl trampade stigar○äv. om att bereda ngt genom att sätta ner fötternatrampa vin○äv. bildligtbehandla hänsyns­löst och på ett förnedrande sätt han trampade på det dyrbaraste hon ägde, hennes trohan ville inte trampa på en redan besegrad mot­ståndaretrampa (på) ngn/ngt, trampa (ner) ngn/ngttrampa i klaveretseklaver trampa ngn på tårnasetå trampa ur barnskornasebarnsko trampa vattensevatten 1 sedan mitten av 1400-taletKonung Christoffers Landslagfornsv. trampa, av lågty. trampen med samma betydelse; ev. besl. med trappa 2ofta med prep. trycka foten mot ngn rörlig del av maskin e.d., var­ifrån kraft­överföring sker Nolltrampa hårdare på pedalen○ofta med avs. på maskin med så­dan rörlig deltrycka foten mot drivande del av trampa cykeltrampa sy­maskintrampa orgelntrampa i­gång maskinen○äv. i absolut an­vändning, särsk.cykla barnen trampade i­väg till skolantrampa (på ngt), trampa (ngt), trampa (ngnstans)sedan 1512 (i ut­trycket trampa orgel)Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i StockholmSubst.:vbid1-366505trampande, vbid2-366505trampning; 1tramp