Svensk ordbok 2009, webbversion

transcenden´t [-∫en-(ljust sj-ljud) el.-sen-] adjektiv, neutr. ~ tran·scend·ent1som ligger bort­om gränsen för det som kan upp­fattas med sinnena eller förnuftet fil., relig.fil.relig.SYN.synonymöversinnlig gudomen är i nästan alla religioner av transcendent natursedan 17992som inte kan ut­tryckas som lösningen till en ekvation med heltalskoefficienter utan måste ut­tryckas t.ex. som en o­ändlig summa; om tal admin.mat.π är det mest kända transcendenta taletsedan 1864