verb ~de ~t
trans·it·er·ar●föra genom ett mellanliggande land (från ett annat till ett tredje)
särsk. mil.trafik.Tyskland fick tillstånd att transitera en division från Norge genom Sverige till Finland 1941transitera ngn/ngt (ngnstans)sedan 1846Subst.:vbid1-366727transiterande,
vbid2-366727transitering;
transit